- Mullsjös historia – ett utdrag
1400- och 1500-taletMullsjö, Gräsmyr och Hörnsjö hörde ursprungligen till Umeå socken. När Nordmaling blev egen socken 1480 fick de tre byarna kyrkrätt i Nordmaling, men de hade ändå sin tingsrätt kvar i Umeå. Inte förrän 1572 skedde den slutliga överföringen till Nordmaling. De tidigast kända mullsjöborna är Per Görnisson och Jon Michelsson vilka förekommer i 1539 års skattelängd. Därefter kommer sörköraren Olof Jonsson som 1542 erlade 1 mark i köpmans-pengar för att få resa till Stockholm och Uppsala med handelsvaror. Under den västerbottniska tiden skattade mullsjöborna efter pundland och spannland, men efter 1572 gällde det ångerman-ländska selandstalet. De första husen i Mullsjö låg sannolikt i närheten av dagens byagård.
1600- och 1700-talet
Under 1600-talet med ofred och den så kallade lilla istiden drabbades Mullsjö mycket hårt. Byn var helt öde i 5 års tid. Några finnar upptog så småningom ödehemmanen. Under 1700-talet kom fred och återuppbyggnad för byn och nya släkter flyttade in.
I Mullsjö föddes 1715 Anders Olsson, en duktig konstsnickare som bl a gjort en predikostol till kyrkan i Nordmaling och kyrkoinredningar i norra Ångermanland. Han kom att kallas Träbiskopen i Lakamark eftersom hans familj så småningom bosatte sig i Lakamark. På 1740-talet hade byn en såg vid Hörneån, 5 km från byn. Den omtalas också 1792.
1800-tal
Mullsjöborna fortsatte såga även på 1800-talet. Byamännen byggde en ramsåg i mitten av seklet. Den drevs av vattenkraft och placerades vid Ängerån, ungefär där landsvägsbron ligger idag. Sjön var mycket större på den tiden, men trots det var det bara på försommaren som kraften från forsen räckte till att driva sågen. De handlingskraftiga byamännen byggde även en generator som gav lite ström. Sjön sänktes sedan på 1920-talet och det var slut på användandet av vattenkraft. Den mest kände sågarsläkten var Barrlund. De var de första i södra Västerbotten som startade ett finsågverk drivet av vattenkraft. När jag kom tillbaka till Mullsjö skötte Birger Barrlund om sågning av mitt virke
Som kuriosa kan nämnas att det finns en tapet kallad Mullsjötapeten. Tapetstockarna återfanns i Rudolf Nilssons hem av Evert Larsson från Hössjö och finns numera på Västerbottens museum.
1900-tal
Under flera sekler har jord- och skogsbruk varit huvudnäringen i byn. Men tiderna har förändrats. Idag har byn bara en mjölkbonde, Lars Granström, som har en nybyggd ladugård med utrymme för 100 kor. Han arrenderar större delen av byns åkerjord som därigenom hindras att växa igen. Det finns flera egenföretagare i byn, nämnas kan Mats Ågren som bedriver sin verksamhet, Bottnia Formplast i det som en gång var Yngve Söderlinds ladugård.
Det fanns en 6-årig folkskola i Mullsjö fram till 1958. Då lades skolan ned och barnen fick bussas till Gräsmyr, där ett nytt skolhus uppfördes under femtiotalet. Men det lilla berg som ligger strax norr om den före detta skolbyggnaden kallas fortfarande Skolberget. Den gamla skolan brandhärjades 1969 och övervåningen förstördes totalt. Däremot klarade sig bottenvåningen med EFS lokal utan nämnvärda skador. 1970 byggdes en ny suterrängvåning, som blev den gemensamma byalokalen. EFS har fortfarande sina lokaler i den del av huset som inte förstördes vid branden.
För den som vill veta mer om Mullsjö rekommenderas det historiska sammandrag Gunnel Ahlgren sammanställt av Ernst Johanssons historieskrivning. Ernst Johansson berättar om folkmyter, svagåren, införandet av Laga skifte, det religiösa livet med bönpräst försångare och symöten. Han berättar också anekdoter om Mullsjös egen ”Monarken av Östern”. Han lämnar uppgifter om byns invånare med namn, födelse- och dödsdata, giftermål och barn. Vi får följa innehavarna av de tre grundhemmanen bakåt i tiden.
Ernst, som levde mellan 1903-1976, gjorde sin historieskrivning åren 1965-1972. Den heter ”Mullsjö by i Nordmalings socken”, och finns att låna på bl.a. Nordmalings bibliotek.
2. MONARKEN FRÅN ÖSTERN – Efraim Johansson
Efraim var föregångare till fastigheten som min farmor och farfar kom att äga. Kallade sig själv och blev kallad Monarken från Östern i byn och omgivande byar. Ansågs till det yttre varar lik den regerande Monarken Oskar 11. Var en stolt, driftig och kunnig man. Det finns många skrönor och beskrivningar kring honom. Han ordnade bl a utdikning av myrmarker ,sökte bidrag till täckdikningarna och var ” arbetsledare ” när jobbet skulle utföras.. Skötte om utdikning av sjön , byggde egen benkvarn placerad i Sibirien. Rester av den fanns kvar fram till 1970-talet.
När myren mellan Sibirien och byn var utdikad dämdes bäcken bakom ladugården upp. Krondike dikades ut mot myren mellan bäcken och myren , sand kördes ner från Brandikberget ner till dammen om vintrarna. När våren kom och isen började smälta tog vattnet i dammen med sig sand och transporterades ut till myren. Man kan fortfarande se spåren efter all den sand som transporterades ner. Det måste ha rört sig om stora volymer sand som transporterades på det sättet.
Mest känd är han för sitt lokköp. Han ville ha ett lok och en järnväg mellan hemmet och Sibirien . För transporter mellan hemmet och odlingarna i Sibirien behövdes ett lok där han påbörjat nyodling på myrmarker och även på fast mark. Det rörde sig om många hektar nyodling. I samband med ett besök i Umeå på en restaurang där mycken dricka intogs träffade han en man som Efraim köpte ett lok utav. Betalte 300 kronor för loket och skulle få hämta det i Vännäs. Fortfarande rusig försökte han stoppa loket på bangården med föraren bara skrattade åt honom. Tomhänt åkte han hem.
Han sålde även del av sin skogsmark till SCA bl a skogsområdet bakom bagarstugan. Totalt måste det ha rört sig om flera hundra hektar. Fick 10 000 kr för skogen vilket var mycket pengar på den tiden.
Han och hans fru Maria hade inte några egna barn.
Maria hade en syster vars dotter kom att bo hos dem. Hon blev min farmor. Hon gifte sig med en av drängarna som arbetade på gården och kom ursprungligen från Djupsjö. Farmor övertog fastigheten efter Monarken och hans hustru Maria. Min farbror Gösta har gjort några inspelningar där han berättar om sina anfäder se mullsjo-nordmaling.nu
Släktträff på pappas sida på 80-talet
3. Min Farmor
Farmor var känd för sin driftighet. Hon och maken hade ett stort jordbruk med många djur, ett stort hus och många barn.
Farmor bodde kvar i hemgården på övervåningen i den stora och vackra Västerbottensgården. Disponerade ett kök, några sovrum och ett stort vardagsrum som enbart användes vid större fester vid jul. Rummet värmdes upp med en stor kakelugn. Borden var täckta med antimatasser när rummet inte användes.
Hon disponerade även en inglasad veranda med vackra spröjsade fönster
Minns flera jular då vi firade hos henne. Mat fanns i överflöd- sillar, fiskrätter, kötträtter av olikaslag som revbensspjäll, kalvsyltor, Vidare fanns hembakt tunnbröd, limpor, olika drycker. Vi kunde vara 30 – 40 personer vissa jular.
Hon sov i en kammare invid köket. Sängen var hög och målad i brun färg.
Nar man kom på besök tex efter skolan bjöd hon på choklad, bulle och rån. Gjorde man ett ärende åt henne fick man russin som tack .
Min farfar minns jag inte då han avled några år innan jag föddes.. Mor Tyra kom bra överens med farfar sedan de haft en kontrovers. Farfar tyckte nämligen inte att Tyra skulle lägga sig i om John tog en sup som har gjort förr. Tyra sa att John själv fick avgöra om han ville ” sprita” som hon sa. Tyra ansåg att farfar skulle respektera hans beslut att sluta dricka då han blivit pingstvän. Efter den dispyten kom de att bli goda vänner och respekterade varandra. Farfar hjälpte bla till när John var inkallad , när kolning skulle ske och tjärbränningen skulle göras.
4. Mor Tyras Föräldrar
Hennes föräldrar hette Jonas och Ida Lindgren som levde i Långsjö utanför Vännäs Köping som det hette då. Morfar Jonas levde mellan åren 1878 – 1965 och mormor Ida 1881 – 1964.
Jonas och Ida
Jonas far hette Absalom Jonsson och levde mellan 1855 – 1922. Jonas mamma Charlotta levde åren 1853 -1928.
Tyras farfar Absalom o Charlotta Lovisa
Jonas farfar Jonas Eriksson levde mellan 1815 -1899 och var gift 2 gånger. Jonas föddes i det första giftet På 1830 talet började han bruka jord i Långsjö. Sonen Absalom tog över efter honom och därefter min morfar Jonas Lindgren.
Mormors far hett Johan Larsson 1848- 1927 och gift med Anna Kristina 1851-1917.
Ida var född i en grannby till Långsjö. Jag besökte hemmet senast tillsamman med Tyra i början sommaren 2000. Gården fanns kvar så även ladugården. Huset låg vackert till uppe på en kulle invid skogen. Mormors farfar och farmor hette Mikael och Inga Bodström
Släktforskningen visar att på min mormors sida kan man gå tillbaka till Karl X11 tid. Soldaten Olov Matsson Berg var född 1645 och deltog i slaget om Poltava i Ukraina år 1709. Blev antingen dödad eller tillfångatagen av ryssarna. Släkten bodde då i Leksands socken
5. Morfar
Mamma var en liten favorit hos morfar. Hon följde med morfar i skogen i ladugården och var allt nära sin pappa. Tyvärr blev det slut med närheten när mormor tyckte att hon var för stor för att sitta i sin pappas knä och leka. Det var till sorg både för Jonas och Tyra.
Minns morfar som en snäll och blid person. Han var känd som en duktig snickare och hantverkare. Ett av det första skidparen jag hade fick jag i julklapp av morfar. Han hade gjort dom själv. När han kom till oss i Mullsjö hade han skidorna med sig Skidorna var inte brättade varför han stoppade ner skidspetsarna i hett vatten och lät det stå där några timmar. Därefter la han skidorna med spetsarna över ett element med en tyngd på skidorna. Några dagar senare hade skidorna brättor och då var det bara att valla skidorna med tjära som värmdes in. . Dessa skidor hade jag i flera år och höll utan att spricka eller vridas.
Morfar var enligt mamma väl känd i bygden. Han kunde läsa, skriva och göra sig förstådd vid kontakter med myndigheter. Han hjälpte grannar med deklarationer, ansökningar som skulle göras hos myndigheter. Han var också ” tandläkare ” i byn. Han hade ett set med tänger i olika storlekar och former. Den tidens tandvård handlade om att dra ut tänder som värkte eller blev skadade. Mamma ärvde dessa tänger efter sin pappa men pappa John gav bort dem till en tandläkare i Umeå till mammas förtrytelse.
6. Mormor Ida
Mormor var lite kortare i tonen men hon var alltid snäll mot oss barnbarn.
De bodde i Långsjö i ett mindre hus på ett plan. Där föddes alla barnen. Allt efter de växte upp fick de flytta ut och skaffa familj. Det var inte möjligt att alla skulle bo kvar hemma sedan de växt upp.
Mamma berättade att till Julen städades huset speciellt köket upp. Färskt ris lades på golvet och mattor över. Det luktade gott och friskt i rummet därefter.
På våren städades allt ris bort. Mattorna tvättades nere vid sjön.