- Min barndoms tjejer
Min första förälskelse. Hur ljuv och kort var den inte. Jag var kanske i 5 års ålder och vi var i grannbyn Brattfors på tältmöte. Jag satt bredvid min mamma. Efter att ha lyssnat på pastorn en stund började jag titta omkring.
På andra sidan om mittgången satt hon! Så fin hon var, sommarklänning, håret blont och långt. Hon såg upp och vi tittade på varann, blev blyg och lutade mej tillbaka. Sneglade igen åt hennes håll- vi såg på varann igen. Om och om igen tittade vi på varann. Till slut viskade mamma åt mej . Sitt still. Lydig som jag var upphörde tittandet.
När mötet var slut. försvann hon så snabbt att jag inte fick se henne en sista gång. Men- jag glömmer henne aldrig.
2. Tonåren och ungdomens tjejer
Antes torp midsommar och Svanandens sång.
Midsommaren har alltid vari en speciell tid i synnerhet när jag blev tonåring. Då började intresset för tjejer att växa sig starkare. Midsommaren blev därför en symbol för det spännande, intressanta och lockande. När jag var 13 år ordnades det första midsommarfirandet jag deltog i. Roland- grannen ordnade med firande i Antes torp- ett torp ensamt i skogen. Tog med några skivor – 78 och 45 varvare det vill säga riktigt gamla skivor. Det fanns ingen el i torpet varför skivspelaren fick dras upp för hand med en vev.
Vid 7- tiden på kvällen skulle vi träffas i torpet. Där var alla mina kompisar, tjejer och killar i samma ålder 13-15 år.
Trattgrammofon
Rolands favoritlåt den kvällen blev Svanandens sång- en romantisk sång om den döende svanen. Vet inte varför den spelades så ofta den kvällen. Kan det ha varit så att spelaren bara klarade av 78-varvsskivor?
Tänk er ljudet från denna apparat i ett litet torp djupt inne i skogen med lågt i taket, i ett rum med några stolar, ett bord och många ungdomar. Visst kan man då lyssna gång på gång på Vildandens sång !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Minns inte att jag var med någon tjej då – möjligen Gunilla som var Rolands syster och jämnårig med mig.
Tänk så oskuldsfullt allt med tjejer var på den tiden för mig. Det handlade möjligen om att hålla om men mest var det beundran på avstånd. Visst var det mycket blygsel på den tiden. Har aldrig förstått denna blygsel eller rädsla för att ” göra bort mig ” ???? eller vad var det. Den följde med i så många år i vart fall till 17 års ålder.
Den första riktiga pirrningen var nog vid 15 år ålder. Jag jobbade med farsan i en villa i Hörnsjö. Ägarna hade en dotter som hette Barbro, Hon var mörkhårig och jättesöt.
När jag målade i hennes rum , i garderoben, kom hon in till rummet och var med mej där en bra stund. Hon flörtade med mej och gjorde mej blyg och generad. Genom att vara så nära. Träffade henne sedan många gånger bl a i Trehörningssjö en midsommar.
Den midsommaren bodde jag, mina bröder, flera av mina kompisar i tält utanför festplatsen. Lagom till första pausen träffade jag Barbro och vi följdes åt till tältet. Det var första gången jag kysste en tjej på riktigt. Kjell Arne Ågren säkert 3 år äldre, som också var i tältet tillsammans med en tjej sa att vi skulle kyssas mindre ljudligt. Så genant det var men hur ljuvligt var det inte.
Det jag minns mest av under realskoletiden var att jag var för blyg och sk oföretagsam. Gillade verkligen ej tjej från Rundvik, tror att hon hette Barbro och typiskt för mej var att hon var tillsammans en kille från Rundvik, Egon Berg. En mörkhårig söt tjej 1 år yngre än mej. Enda chansen att få kontakt med henne var att dansa de få gånger det blev skoldans i Nordmaling. Tur för mej var att Egon inte dansade. Han var mest intresserad av skidåkning ( och den ende som slog mej i skoltävlingen i skidor).
Vid den tiden kom en tjej från Stockholm till familjen Engmans i södra delen av byn. Hon var där som sommarbarn. Ryktet gick snabbt och jag cyklade dit för att se uppenbarelsen. Hon var blond, vacker 1 år yngre än mej. Jag och killarna i byn blev alla förälskade i henne.
Gymnasietiden gjorde att jag blev lite ledigare, friare. Den bästa tiden har jag alltid sagt under ungdomstiden. Kom att hamna i ett gäng Umeåkillar och tjejer. Så många fester, utflykter och annat galej som vi hade. Saknar ibland den tiden. Deb var fri, obunden och man levde i dagen här och nu.
3. Dansandet och musiken
Musiken
Musik har alltid spelat en stor roll i mitt liv. Alltifrån Den Rockande Samen till rock och avancerad jazz.
Har spelat in musik på 60-talet på monobandspelare. Det var den mest populära musiken både svensk, engelsk och amerikansk typ Pof of the Pop. Kvaliten på uppspelningarna är dålig men jag vill inte göra mig av med den. De rockband jag gillade bäst var Troggs, The Animals, Beach Boys, Deep Purple, The Doors, Led Zeppelin mfl. Har alltid gillat rockmusik och gör det fortfarande
Den som kom att betyda mest för upplevelsen av musik var Ulf Norén. Från 15 års ålder träffades vi dvs min bror och jag hemma hos Noréns i stort sett varje helg. Det var jag, Bror, Ulf, Torgny och i början av kvällen Urban. Ulf hade ett stort intresse för jazzmusik. Vi satt i timmar och lyssnade på 30, 40 , 50 och 60-talsjazz. Vi spelade storbandsjazz med de stora orkestrarna som Glenn Miller, Dizzy Gillesbie, Duke Ellington, Louis Armstrong till Ella Fitzgerald ( f ö min pappas favorit), Count Basie( lite av rockens stilbildare på 50-talet)
Vi spelade John Coltrane som spelade en lite friare jazz mfl.
Minns att Torgny försökte lära ut hur man spelar trummor och Ulf saxofon. Tyvärr var jag inte någon bra elev.
Även Mauritz och hans fru måste man imponeras av. Vi ungdomar fick hela bottenvåningen för oss själva för att spela musik. De knackade aldrig på golvet för att få oss att sänka volymen.
Den riktigt fria jazzen som spelades på jazzfestivalen i Umeå på Gamla Kåren under 60-talet tyckte jag däremot inte om. Däremot hade de gott öl på kåren.
Samtidigt kom även modernare rockmusik. Min favorit då och nu är Rolling Stones. Attraherades av det rebelliska i musiken, texterna och deras attityd. Keith Richards gitarrspel är en av världens främsta.
Vid 18 års ålder kom vi på att vi skulle starta upp ett band. Det fick namnet Monte Carlo. Replokalen blev en sommarstuga uppe i byn.
Ulf spelade saxofon, Torgny trummor, Urban gitarr, Elly och jag sjöng. Elly började efter en tid att spela orgel i bandet. En kompis till Torgny , Ulf Forslund, från Levar spelade bas.
Bror åtog sig rollen som manager.
Vi spelade dels i Gräsmyr och i Tavelsjö. Spelningarna ingick i en musiktävling som Centerpartiet ordnade.
Jag drog mig ur efter tävlingen. Insåg att jag inte var rätt man som sångare. Hade svårt komma ihåg texter, våga inte sjunga ut även om jag hade en mick. Det blev nog ingen större förlust för bandet. Hade heller inte tid för det då jag gjorde militärtjänsten och sedan studier i Umeå i samma veva.
Bandet har hållit på med spelningar sedan dess. Några byten av musiker har skett men inom familjen Forslund. Ulf flyttade till Göteborg och upphörde därför att vara med i orkestern.
Har alltid varit roligt att lyssna när de repat i Urbans garage.
Har alltid lyssnat på musik och jag hoppas att jag kommer att fortsätt med det. Enligt min mening den bästa kulturyttring som finns. Musiken speglar alltid samtiden. Har däremot svårt för Rapmusik, hör helt enkelt inte deras texter och gillar inte det entoniga röstläget.
4. Dansandet
Efter att ha gjort startkursen i dans hemmavid i Mullsjö gamla skola var det dags att stiga upp på dansbanor runtomkring. Det dansades i logen i Gräsmyr på sommaren, på Folkets Hus i Hörnsjö samt på 4-5 ställen till från Umeå ner till Övik. På den tiden var dansbanden i stor utsträckning orkestrar med blåsinstrument någon enstaka gitarr.
Oftast gick en buss till och från dansen från Hörnefors via Mullsjö till Hörnsjö. Det var till att gå upp till byn och stiga på. På vintern oftast i kortkalsonger, lågskor med lädersula. Halkigt och kallt. Byxorna var som regel kalla för att inte tala om nylonskjortan. Hade en mörk överrock på vintern och en ljus på våren/hösten. Vid 18 års ålder kunde man få tag på Silverrom att ” värma ” sig med. Vad kall den var när man tog fram den undangömda flaskan i en snödriva. Det värsta var att jag inte tyckte om att lukta sprit när jag skulle dansa- men vad gör man ??
Olaglig var jag dessutom. Min kusin Kenneth hade gjort en stämpel och köpt rätt färg så jag/vi fuskstämplade oss så vi kom in gratis. Min kusin blev sedermera polis.
Jag var i 16 års ålder och hade turen att ha en äldre bror Sigurd som inte hade nåt emot att vi åkte med. Jag blev bättre på att dansa allteftersom. Hade lite svårt för uppbjudningssystemet. Killarna stod på ena sidan av danslokalen och tjejerna på motsatt sida. Man dansade 2 danser med en tjej, sedan lämnade man tillbaka henne där man bjudit upp henne. Efter några sådana omgångar blev det tjejerna tur att bjuda upp. Det var alltid lite pyton om man ej blev uppbjuden alls på en kväll. Svårt att veta om man skulle ställa sig långt fram i grabblinjen. Den sista damernas dans var avgörande om man skulle få följa tjejen hem eller skjutsa henne hem. Oftast åkte jag med buss så det där med att följa tjejen hem var tyvärr mycket sällsynt. Visst var det ett spännande spel.
Alice Babs
Typisk dansstil på 60-talet. Man dansade kind mot kind sk tryckare. En del tjejer hade hårdpermanentat sitt hår- i vart fall sprutat hårspray vilket gjorde att det kittlade i näsan. Få dansade bugg på den tiden. den blev mer populär på 80-talet.
När Bror och jag hade egen bil blev det möjligt att skjutsa hem tjejen. Oftast var vi flera killar i bilen . Om nån ” fått ihop det ” med en tjej betydde det att alla andra måste sitta kvar i bilen tills kompisen kom tillbaka. Var det kallt ute var det verkligen inget nöje att sitta och vänta i den kalla bilen. Tur att signalhornen fungerade.
Saken blev inte bättre av att det var mode då att ha nylonskjortor- vita förstås. De var iskalla när man var ute. Till det hade man alltid slips – för det mesta röd och kostym. De bästa dansskorna hade lädersula. För att glida bra på dansgolvet behandlades sulan så att den blev hård. Dansgolven behandlades alltid med potatismjöl el liknande för att skorna skulle glida lätt.
De tjejer jag träffade hette för det mesta Eva. Tror det var det mest populära namnet på den tiden. Svårt veta varför Evorna var så speciella samtidigt som de var speciellt fina tjejer ( förstå det om ni kan ). Haft lika svårt att förstå varför så många av tjejerna jag träffade senare var eller blev lärare.
5. Träffar Eva med stora bokstäver
Den Eva som jag verkligen föll för var Ewa Wedin- en tjej från Stugun i Jämtland. Vid den tiden gick jag på socialhögskolan och Ewa läste vid Lärarseminariet i Umeå.
Jag och Ewa någon gång på 80-talet
Vi träffades på dans oktober 1969 på sporthallen i Umeå. Hon hade varit på surströmmingsfest innan dansen och jag kom dit med en annan tjej ( minns henne inte alls- tror hon var från Hörnefors och var släkt med mej !? ). Ewa var en glad, söt och sprallig tjej. Tyckte om henne redan vid första ögonkastet . Eva och jag dansade flera gånger men jag fick ingen sista dans med henne.
Veckan gick och jag kunde inte släppa tankarna på henne. När helgen kom åkte jag in till Umeå och Sporthallen igen och där var hon. Hon berättade att hon var glad att träffa mej igen. Ville ej ” stöta ” på mej förra träffen då jag kom med en annan tjej. Hon måste ha varit uppmärksam på att jag hade sällskap till dansen.
Vet att några av mina kompisar åkt med mej till stan. Glömde helt bort dom och sa inget utan följe Ewa hem till Hemvägen där hon hyrde en etta. Visade sig vara på andra sidan gatan där jag hyrt delad lägenhet under gymnasietiden.
Hur som haver blev vi ett par och gifte oss i Paris 1972. Har därefter aldrig saknat ” ungkarlslivet”. Har haft svårt förstå hur ett ensamliv kan vara bättre än att leva tillsammans med någon man tycker om.
Kommer ihåg att när vi berättade att vi skulle gifta oss så började hennes mor Karin att gråta. Visste verkligen Ewa vad hon gjorde? Mor Karin och Ewas pappa Martin kom att visa sig vara de mest fantastiska människor jag mött. Karin den omtänksamme och Martin berättaren. Har suttit i deras kök i timmar medan Martin berättat om sitt och Karins liv under 30 – 60-talet. Som tur är har Ewa spelat in en del samtal där de berättat om sitt liv.
På bröllopsresan åkte vi i en Saab 93 dvs en bil med frihjul och oljeblandad bensin. Innan vi åkte kollade Sune- Märtas kille upp bilen. Tur för oss för en packning i motorn var pajad. I Belgien fick bilen visa vad den kunde i de djupa dalarna vi skulle korsa. Bilarna bakom oss höll längre och längre avstånd till oss. Vår bil lämnade nämligen ett stort mörkt moln efter sig ( för stor oljeinblandning). I det ociviliserade Europa fick man blanda i oljan själv.
Under bröllopsresan bodde vi hela tiden i tält. Ambassadspersonalen höjde på sina ögonbryn när vi talade om var vi bodde. Bois de Boulogne var kanske inte den mest fashionabla stället att fira bröllopet på, men vi hade kul och inte råd med flotta hotell för den delen.
Ewas gröna klänning var skrynklig efter att ha varit inpackad i en resväska. Goda råd var dyra. Tog kastrullen vi kokade vårt te i , Fyllde den med vatten, värmde upp den och pressade klänningen slät.
Under en del av brölloppsdagen besökte vi Musee de le grand Armée, kanske inte den mest romantiska utflykten precis. Det var min ide så det får jag stå för. Efter vigseln besökte vi ett kaffe och fick in ett glas champagne att skåla till. Därefter åkte vi under Paris broar och på kvällen gick vi efter Champs Elysse, tog ett glas champagne på nån bar och bara njöt av en underbar kväll i Paris.
Triumfbågen som jag minns den brölloppskvällen
Vi åkte hem med tunnelbanan och buss sista biten till campingen. Träffade då på ett gäng norrmän, killar och tjejer. Vi kröp in i tältet, plötsligt hördes ljud från utsidan och tältet säckade ihop. Vi kröp ut och utanför stod norrmännen. Vi bjöd in dom till tältet om dom fixade tältpinnarna. Tältet blev överfullt, Champagne och vin bjöds , gratulationerna sjöngs, det var stor fest i det lilla tältet.
På hemresan körde vi via Belgien igen. I detta kyska land började Ewa ta på sig bh igen. Där fanns ingen plats för frigjord svensk 70-talskvinna. För många nyfikna blickar tyckte hon.På ett campingställe i Arnhem var allt förbjudet- bollar, lekar, högt ljud mm mm. Som nu erfarna och vana europeer drack vi vin till skinkan och gott vitt bröd. Flaskan gömdes i tältet.
Så syndfulla vi var !!!