Jan- Erik Bergarp

 

För ett par år sedan kom tanken upp om att börja skriva ner min egen historia , mina minnen och upplevelser. Ur detta skulle jag, de som kommer att läsa boken förstå vem jag var/är varför jag blev den jag är.

Allt efterhand har jag förstått att ha en så hög ambition inte är möjligt, kanske inte ens intressant. Skrivandet kom i stället att handla om vad jag gjorde som barn och i vilken omgivning jag växte upp. Framförallt handlar det om Sibirien- min plats där jag växte upp, lekte,  var med om en vardag som aldrig kommer igen och närmade mej och även fjärmade mej från livet på landet.  Jag kommer att vara och förbli en  ” pojke ” från landet”  med många värderingar och förhållningsätt som följt mig genom livet.

Tror att  min syn på  ens möjligheter grundades i min barndom. Inget är omöjligt, du klarar allt det du vill, begränsningen finns bara hos dig själv,  bara du tror på dej själv. Visst har jag gjort misstag och fel. Fel som jag ångrat. Å andra sidan lärde jag mig att misstag lär man sig väldigt  lite av, nya misstag finns runt hörnet.

Boken handlar ej heller om familjen Jonsson. Jag har inte försökt att beskriva mina syskons öden och äventyr eller hela  mina föräldrars liv, Däremot blir det rätt tydligt med vem jag lekte och gjorde det mesta med.

Dessa mina minnen visar att det fanns skillnader mellan pojk- och flickgöromål, mellan pojkarnas och flickornas aktiviteter.  Den här berättelse handlar därför om min skidåkning, motorcykelkörning, skogsarbete och min del av jordbruksarbetet .

Har insett att jag vet väldigt lite om vad systrarna hade för verklighet, upplever att vi levde väldigt olika liv.

Tror att det kan vara skälet till att vi bröder till stor del har en annan syn på vår barndom och föräldrar än systrarna.

Många av bilderna i boken har tag tagit från andra media. Det visar sig att det finns väldigt få egna bilder som beskriver vardagsaktiviteter, händelser och ting  som jag velat berätta om.

Till sist. Boken handlar om mina minnen. Därför min devis: Det jag säger är sant men inte hela sanningen. Finns inget så pretentiöst som att säga : det jag säger är sant punkt. Har aldrig förr och ännu mindre nu trott  på en sanning och på objektiv sanning. Den är alltid individuell.